Tillbaka till
Älvsnabbens
startsida

Tillbaka till
långresan
1977-78
 

VPL ekonomimannen och diskaren Tomas Wallins reseorder och kommendering till Äbn.
Klicka för att förstora!

Under hela resan pågick en tävling som gick ut på att vi alla tillsammans skulle cykla på ett antal medtagna motionscyklar lika långt som Älvsnabben färdades. Hela besättningen var engagerad i denna "Älvsnabbens Cykelklubb" (ÄCK). När vi i början av resan gick genom Kielkanalen cyklade dessutom örlogskaptenerna Bo Nyman och Christer Busck samt kapten Hans Fredriksson de 12 milen landvägen längs kanalen. På bilden syns bl.a. FC Bertil
Daggfeldt bidra med en stunds motion.

Här ser vi fler cyklister i farten! Till vänster Fridh och till höger Leif Mellbäck.

Värnpliktige frisören Oldensparr som frälsarkransvakt i aktern.

FC Bertil Daggfelt avnjuter den första flygfisken som landade ombord.
En gammal sed. Han serveras av VPL hovmästaren Mats Rofors.

Livbåtsövning. Här ledd av idrottsofficeren tillika rättsofficeren "Korren" Källström. Dessa övningar var ett viktigt, men inte alltför omtyckt inslag i skeppsrutinen. Med tiden uppnåddes dock en betydande skicklighet att på kort tid bärga den från bryggan islängda livbojen såväl vid stillaliggande som när Äbn gjorde full fart i vattnet med relativ "bucklig" sjö!

Det varma och lugna vädret som präglade färden över
Atlanten utnyttjades bl.a. till intensiva livbåtsövningar.

Vapenvård på en av de stora 15,2 cm m/98 kanonerna i aktern.

...och dag som natt visades Flaggan!

Postexpeditionen. Brev med vanligt porto adresserade till "NN, HMS Älvsnabben, Örlogspost utrikes, 205 05 Malmö Ban" hamnade förr eller senare här. Postgången var, som man kan förstå av varierande hastighet. Rekordet var fem dagar, men då klaffade allt. Två månader var längdrekord, men då hade postsäcken passerats av andra. Den som fick brev från fartyget hade gratisporto tillbaka sk örlogspost.

På bilden ses Postis Lt Skagerberg och Fl 2 Dr Johan Åberg, som även var skeppsornitolog. Han for i Darwins kölvatten och var TL:s hyttkamrat. Likt Darwin samlade han på allt från stickiga kaktusar, som inte var käcka att trampa på när spannen vält under natten, och levande koraller, som naturligtvis ruttnade. Genom inre tjänstofficerens (se bild från linjedopet) befriande ingripande förpassades kollektionen till utsidan...

Dakar. Första postsäcken hämtas ombord.

I varje hamn brukade en efterlängtad postsäck vänta på oss.
Här är det bl.a. värnpliktige Karl Johan Bruno som läser brev hemifrån.

Stort Musköteri ur aspirantkvarteret inför gästande "Höjdare" i Salvador.

Alla minns vi väl, vissa med bävan, Gustavsson och Wallin? Våra två värnpliktiga
diskare som basade över diskinlämningen i markagången. Klicka på dem för att förstora!

En av fyra vpl telegrafister, som skötte kontakten mellan Fartyget, Sverige, andra fartyg och länder. Dessa senare var nationer, som gästats eller skulle gästas och handlade mest om krypterad diplomatpost etc. Gnistarna var alla extremt skickliga. Detta gällde främst med elektronisk telegrafnyckel med "fartreglage". Många vore de telegrafister i speciellt US Coast Guard, som fick kasta in handduken, när det gick för fort! En ofattbar skicklighet visade de våra, när de tog emot femställiga schiffergrupper medan de samtidigt läste i en helt annan bok. På frågan om de inte skulle skriva ner genast vad de tagit emot fick man oftast svaret: "Det kan komma mera och då blir jag ställd" Inga vidare frågor på detta alltså!!! Fenomenet på bilden är HM Gnist 454 Andreasson, Stefan.

En av våra två bagare. De bodde båda förståndigt nog i f.d. skeppsarresten i förpiken. När det blåste som värst vågade sig ingen fram dit för att beställa "sju sorters kakor", födelsedagstårtor, wienerbröd och allehanda okynne, som degsmederna alltid var snälla att åstadkomma. Deras egentliga uppgift var att baka det bröd, som gick åt till Besättningen och de var verkligen mycket flinka. Färskt bröd i alla lägen var en hederssak för dessa gentlemän!!!

"Matilda" var fartygets huvudmaskineri. En Dieselmaskin, som tillverkats på Burmeister& Wain i Köpenhamn. Den var uppbyggd i moduler, vilket möjliggjorde installerandet av en nionde cylinder. Detta kom att betyda att två cylindrar fyrade samtidigt. Detta gav det klassiska maskinljudet i 6/8-delstakt och namnet Waltzing M. Det i sin tur kom från de australiska ränslarna burna av soldaterna under första världskriget. De guppade på de pinade ryggarna i dubbel valstakt och är namnet på en berömd marschvisa. Matilda var mycket bränslesnål och på 1250 axelhästkrafter. "Fullgas" gav Äbn en fart på cirka 10,5 knop, vilket är lika snabbt som en (vanlig) moped. Någon har räknat ut att HM jagare Halland gjord slut på lika mycket brännolja från Stockholm till Karlskrona som Äbn under en hel långresa! Läs mer om maskiner på annan plats på denna hemsida. Ljudet har väl ingen undgått att höra?

Propelleraxeln var cirka två fot tjock och gick från ett trycklager akter om Matilda på lagerbockar ungefär 30 meter till propellern. Den var i slutändan vid skrovgenomföringen tätad med ett trälager (!) av pockenholz. Där läckte det in ungefär en spann vatten per dygn.
Längs styrbords skott löpte kablar för avgaussning mot magnetminor. Utrymmet på bilden utgjorde även skyddsrum vid kärnvapenanfall!

Sjukan. Öfu Fredrik Fredriksson var vår sjukvårdstjänstledare och alltiallo på Sjukvårdsavdelningen. Han delade ut sjösjuketabletter, behandlade, småskavanker, gav goda allmänna råd samt inför hamnbesöken delade han även ut "Roll on for men" mot ohyra från en del Damer. Vidare assisterade han de båda fartygsläkarna Giörtz och Åberg och undervisade i sjukvårdstjänst samt allehanda orientaliska kampsporter (ofta samma sak!)

Vår tyvärr osänkmöjlige (av etiska skäl) Älvsnobb fick bli tredimensionell i form av en patientattrapp för sjukvårdstjänsten. Skallen är gjord av standardstöttningsvirke  fur sex-tum sex. Det vill säga ungefär som en genomsnittlig Skeppskamrats kranium med tillbehör.  Han tillverkades i övrigt av stolpkättinglänkar och kläddes reglementsenligt enligt UniFl samt tillades furirs tjänsteställning, (då ingen kunde se skillnaden)! "Död"vikt c:a 90 kilogram, vilket är en hel del om man skall hissas lodrätt i ett schakt på japanbår!

Odontologi i tre akter . Pepsi leder till tandvärk leder till tandläkaren, (som råkar heta Piñan!). "Offret", det vill säga patienten, som här spelas av ITO, leder sig själv till tandpol ombord...

Tandskötare Göran Palm var sjukvårdskorpral och handplockad från Marinens Sjukvårdskola (MSjukvS), KA4 i Göteborg. Han fick en intensivkurs i två veckor hos marintandläkare Håkan Blom på Bastion Aurora i Karlskrona. Palm visade sig ha oanade talanger och eftersom TL i det civila var lärare på tandläkarhögskolan i Gbg och gillade att undervisa fortsatte Palms utbildning under hela resan. Han blev så intresserad att han efter avslutad tjg utbildade till (Sveriges första manliga) leg tandsköterska! Han läste sedan vidare och är nu sedan många år välbeställd leg tandläkare i Blekinge. Så kan det gå!

Tandläkarmottagningen. TL lagade alla trasiga tänder och skrapade tandsten på alla, som ville, det vill säga i stort sett hela besättningen. Sedan vi konstruerat ett skvalpskott i röntgen-framkallaren kunde man arbeta i alla väder. Patienten, sköterskan och TL svängde som en enhet och det var aldrig något "darr på handen"! Patienten bidrog (förutom med tanden) med att hålla i en tamp splitsad till lampan, som annars ville leva sitt eget liv!

Det var minsann inte bara tvättaren Andersson, som utmärkte sig! Tvättmaskinerna gick dag och natt med en tvättare på varje kvarter. I New Orleans var US Navy vänliga att tvätta för oss, så att alla skulle kunna njuta av den vackra och intressanta staden! En rolig episod utspelade sig på kajen när fyra stora lastbilar till bredden fyllda med smutstvätt passerade en luffare av kinesiskt ursprung. Denne pekade på sig själv och sade med Orientalens visdom: "Poor Man - Happy Man! No laundry problems!!!"

En av otaliga notor som skulle hållas isär, så att alla fick tillbaka just sina storlekar! Sammanblandning hade kunnat resultera i ren katastrof. Ordet uniform är i just detta sammanhang ingen fördel....Någon i tvättpersonalen kunde ibland låta "svinhugg gå igen" genom att styvstärka berörd officers skjorta till mässjackan så att alla knapphålen  måste öppnas med körnare!! Pengarna från tvätteriet gick oavkortat till aspiranternas och de värnpliktigas trivselkassa.

SSÖ. Här är vi Fartygets Hjärna, det vill säga stridsledningscentralen (SLC). Röken börjar skingras efter en fingerad brand. Ståendes i all smeten står artilleriofficeren och närmast sitter matrosen Johan Bruno. Under klart skepp bär alla bland annat flamskyddshuva och d:o vantar.

Standardstridsövning (SSÖ). För dem, som tror att tillvaron ombord var en bekymmerslös lyxkryssning förtjänar nämnas, att det övades friskt under hela resan. Här är några bilder från så kallade standardstridsövningar (Livbåtsövningarna kan faktiskt ibland räknas dit). Man övade bland annat diverse haverier som här, när styrmaskinen pajat. Den stora ratten var med en snäckväxel förbunden med rodrets hjärtstock, det vill säga axel. Roderomfånget var 32 (!) varv på rattarna. Det blev ett evigt vevande av två man på order i hörlur från den "kursansvarige".

SLC under SSÖ.

När alla tänder var fixade ägnade sig TL endast åt akutvård och ingick på egen begäran som försteladdare på 2. kanon. Här ansätts en "bumpa" på 47 kg följd av tvenne krutkarduse inför ett skott. Som kuriosa kan nämnas att denna befattning (helst) skulle innehas av en vänsterhänt, då pjäsen av utrymmesskäl var monterad upp-och-ner. Skottet på bilden avlossades f.ö. mot sjömål nära Cape Trafalgar - berömt i andra sammanhang!

NO Bertil Malmberg och MANO Olle Silfverling övervakar övningar ombord.

Örkn Bertil Malmberg var ansvarig for navigationen ombord. Han navigerade med osviklig precision hela resan. Information gav han oss dagligen i NO:s ruta i Snabbnytt. Lägg märke till de båda armbandsuren. Det ena för lokal tid (eller mera exakt:"ombordtid") och det andra för GMT (Greenwich mean time)!

Här har vår motorbåt tagit en av våra gummibåtar på släp efter ett oväntat bensinstopp. Bilden är tagen utanför Martinique när vi körde med de flesta småbåtar tillsammans med Äbn in till staden Fort de France.

Som ett led i den kraftsamling på utbildning i sjömanskap som genomförts under resan seglades fartygets skeppsbåtar den 125 distansminuter långa sträckan från Fort de France till vår julankarplats Mayero Island, S:t Vincent. Båtarna bemannades av frivilliga aspiranter, plutonsofficerselever och värnpliktiga. Båtchefer var örlogskapten Bertil Malmberg och fänrik Lars Andersson. Seglatsen genomfördes under skiftande väderbetingelser och tog trettio timmar. Hård vind, regn, sol och stiltje avlöste varandra. Besättningarna fick sig en rejäl lektion i praktisk sjömanskap samtidigt som förtroendet för skeppsbåtarna som livbåtar stärktes.

AO Arne Malmkvist dirigerar saluten.

Älvsnabben saluterar med 19 skott vid passagen av South Capitol Street Bridge för Chief of Naval Operations, Admiral James HolloWay III. Saluten besvarades från Navy Yard innan angöringen av Washington Navy Yard.

Korum. Detta avhölls varje söndag av vår mycket uppskattade fartygspastor Börje Johansson, av skeppshumorn döpt till Börje Psalming. Gudstjänsterna var mycket välbesökta. Pastorn var därtill personalvårdsofficer, och vi kunde aldrig ha kunnat tänka oss en bättre!! Han anordnade dop för de skeppskamrater, som ej tidigare varit döpta. Därefter följde för dem, som önskade konfirmation i svenska Kyrkans ordning. I Många hamnar förrättades dop av i utlandet födda spädbarn. Detta var ett mycket uppskattat inslag i söndagsrutinen och intet öga var torrt!

Djur, som inte har erfarenhet av oss människor kan ofta vara helt orädda. Denna stormsvala landade en dag som den mest naturliga sak i världen på halvdäck. På "sifonen" på ovansidan näbben (en liksom rörformig förlängning av näsborrarna), kan man se att den är släkt med de betydligt större albatrosserna. Av ITO (bilden) tilldelades den genast skeppsnummer 999 (vaktfri) med drabbningsplats utanför byssan. Där simmade den lugnt i en bunke och åt brödsmulor tills den några dygn senare girade upp i vind, bredde ut sina långa vingar och lät fartvinden lyfta sig och försvann!

Kranssänkning i "Bermudatriangeln" utanför Floridas kust, på den ungefärliga plats där det svenska långresefartyget HMS Carlskrona förliste 1846. Kamraterna på bilden var alla från Karlskronaområdet. Läs mer om detta under "Korvettens Karlskronas förlisning 1846"

På hemvägen hade ÄCK cyklat hela sträckan när Älvsnabben knappt hunnit in i Östersjön. Sista sträckan och målgång cyklades av fanjunkarna (fr. v.) Lennart Lingebark, Birger Kärvell, Erik Bohm och  Malte Martinsson under stort jubel, salutskott och champagnedrickande.
Klicka för att förstora!